Jag funderar OM

Om jag skall fortsätta att blogga eller om jag skall avsluta den här bloggen om min behandlingen av cancern.
Vet inte hur jag gör ? Jag anser ju mig frisk från cancern nu efter de här 3 olika behandlingsformerna som jag har gått igenom och går igenom de kommande 5 åren.
Jag tycker inte mitt liv har förändrats mycket efter det här ,det är som allt annat som man möter ibland i livet ,det är smärtsamt sedan går det vidare. Jag tror det är viktigt att gå vidare vad man än få gå igenom.
Det är säkert olika svårt att gå vidare beroende på hur man upplever saker som man möter.

Ni som har följt denna bloggen har säkert lagt märke till att jag är en ganska tänkande person fast det stämmer inte helt för jag är egentligen full av humor och glädje, men kanske allvarlig när det händer saker som förändrar livet.Jag vill gärna bearbeta och gå igenom det jag möter för att kunna gå vidare i livet. Det känner jag att jag har gjort nu med cancerbiten i mitt liv.Jag förnekar inte att jag har haft det och gått igenom det ,tvärtom. Men jag vill inte stanna i det. Jag vill nog påstå  jag har mött ganska många svåra saker i mitt  liv,ibland kan man fundera och önska , kan det inte bara få vara lugnt och som båten i vattnet flyter på framåt utan att man måste styra upp eller ro för sitt liv. Vi är många som har fått valkar i händerna av år tullarna pga det har stormat rejält, det har inte varit lätt att få båten åt rätt håll.
Livet är inte lätt, jag hoppas att det är många som inte håller med om det jag skrev nu, för jag önskar att livet skall var lika roligt som ungdomens obekymmrade dagar när man gjorde vad man tyckte vad roligt och vad som föll en in.

Livet går fort,en sköterska och jag diskuterade varför det går så fort med en julhelg eller en semesterledighet nu när man är äldre , vi kom överens om att i procent sett så är inte julen eller semesterledigheten så stor del av livet längre som den var när man var barn, då man inte hade levt så länge, då upptog den en stor del av barnens totala liv. Tror ni det är så?
Men vad fyller vi de procenten vi har med... det är frågan..
Nu blir det så där tungt igen kanske ni tänker,jag rår inte för det, når man har arbetat med svårt sjuka och döende så får man en annan syn på livet, jag är tacksam för det.

Jag älskar att se på ishockey,  underbart att se  de ryska unga pojkarna som vann junior VM i natt, vilken glädje !! kanske lite för glatt för de fick visst inte åka med det plan som de skulle. Det var roligt att se 50 års jubileumet av sportspegeln ikväll och se alla bekanta ansikten från den tiden när man var yngre de kunde sätta sig och rapportera om dagshändelser ikväll , de gjorde det med bravur, men det var inte Stenmark ,Ulf Sterner,Honken ,Wassberg mm som de kommenterade om det var nya namn nu 2011,men kommentera kunde de. Vad vill jag säga med detta jo, livet går vidare i alla livets förhållanden. Fast åren går och det förändras mycket tidsmässigt ,teknikmässigt och utförarna byts ut. Allt går vidare.

Det går vidare här med och jag vill tacka er för att ni har stöttat upp mig under den här tiden som har varit.
Tack för att ni har peppat mig och hjälpt mig att styra ibland.
Jag tror jag avslutar min blogg med detta enkla Tack, nu ser vi framåt eller hur och hoppas på mycket glädje och skratt framöver,

Kram till er alla

Marie-Louise