torsdag 21 oktober 2010

Så var det gjort!

Den sjätte behandlingen är färdig och giftet har landat i min kropp hoppas nu det hittar alla elaka celler om det finns några kvar. Skönt !
Igår när jag åkte in till den sista behandlingen så drog tankarna iväg  till den  första behandlingen i sommarvärmen och nu är det höst nästan vinter , när vi åkte hem så mötte vi snöflingor.


Jag gick in på onkologen och blev erbjuden en säng att ligga i, syster Linda satte  nålen i Portacate kopplade upp alla påsarna och tryckte på alla knapparna på dropp räknaren och så var det att bara vila i 2-3 timmar. Jag lutade mig tillbaka och somnade nog en stund och pustade ut "sista gången".
Jag kände mig stolt över mig själv ,stolt över att bo i detta landet som har så bra sjukvård ,stolt över min familj och då speciellt Gunnar som har stöttat  på alla vis,min släkt,mina vänner som har stöttat så bra under denna resan.
Ingen sjukdom kommer väl lämpligt men att jag fick cancer precis när jag hade repat mig  "något "   från min svåra utmatningsdepression,  var inte läge precis , men så blev det, Skulle man stiga av eller fortsätta kampen,jag fortsatte .....
Livsglädjen fattades mycket under utmattningsdepressionens svåra år , inte så bra utgångsläge ?? men  jag gick på tåget och det har gått bra till denna stationen.
Nu är  jag här och på nästa skylt står det Strålning resan tar fem veckor ,skall vara framme till jul.


När jag låg och fick min behandling så kom det personal från strålningen  och informerade mig om vad som skulle hända,jag trodde att jag skulle få vara ledig nu i tre veckor ,men så är inte fallet. Redan nästa vecka skall jag prova ut en vaccumkudde som jag skall ligga på under alla behandlingar och i samband med det skall jag göra en datotomografi på de drabbade områdena som skall få strålning.
Underbar personal som kunde sitt jobb...härligt ,känns tryggt.
I Jönköping har de Drop in på Strålningen och det var ju också positivt.
Fri parkeringslapp får man också.Det är bra tycker jag.


Just nu ringde en väninna som jag har gått igenom mycket av livet med ,underbart med sådana vänner ,där man kan vara som man är. På hennes skyltar har det stått andra saker i livet som inte heller har varit roliga att bära. men nu är det bra.
En riktig vän är den som vet allt om dig och tycker om dig lika mycket.

Måste nämns tiden när jag var inlagt i Eksjö när proverna hade rasat så lågt ned, fantastisk bra vård och trevligt sjukhus och det känns så tryggt att ha min läkare där som samordnar allt det här.

Nu är den här biten historia i livet eller som man också kan säga ett inslag i livets väv som ger nya färger och inslag så länge vi lever vissa kan vi välja och vissa kan man aldrig välja , alla inslag slås in i väven och håller den samman på något vis.

Det som har burit mig igenom denna tid är förstås min tro på Gud som är stark igenom alla livets förhållanden. och min tro på livet.


                         


kram marie-Louise

2 kommentarer:

  1. pernilla.bernhardsson@telia.com24 oktober, 2010

    Tack för alla fina inlägg. Blir alldeles varm i hjärtat när jag läser din berättelse. Du kommer att vinna kampen, även om jag förstår att det är tufft. Kram Pernilla

    SvaraRadera
  2. En stor och innerlig kram till dej du tappra Marie-Louise som jobbar på och orkar ännu ett jobbigt steg. Tänker på dej och önskar dej allt gott och massa välsignelser.
    Kram Ingegerd

    SvaraRadera