Idag var det en svår stund i väntrummet, jag har ju berört det flera gånger hur känslorna svallar olika hos oss som sitter och väntar. Idag var det tyst i väntrummet och det var bara jag och ett par som satt där tätt intill varandra. Sorgen vilade tungt över dem och tårarna rann nedför kinderna...min slutsats var att de hade fått ett tragiskt besked, ett par som klamrade sig fast i varandra och man såg förtvivlan och oro och uppgivenhet i deras ögon. Blickarna var tomma....
Jag satt mitt emot dem och jag slog ned blicken i en tidning men det kändes så tungt i väntrummet.
Vi bara satt där i tysthet ... sedan kom de och ropade upp Marie-Louise det var min tur.
Allt annat bleknar när man är inom dessa väggar i ytlighet och onödiga saker som sker i vårt liv. Livet är på allvar och vi har det här och nu.....lova mig va rädda om varandra.
Just i denna juletid är det många som lider...Du som har det bra gläds åt det av hela ditt hjärta..och njut av det liv du har.
Kram och tack för idag
Marie-Louise
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar