torsdag 16 september 2010

Vår son har Autism

Igår hände det saker här i vår familj och vi fortsätter väl på temat sjukhus !
Klockan 12:00 fick jag bud efter mig att min mor inte var bra  och det innebar att jag fick ge mig iväg till äldreboendet där hon bor.
Var där några timmar tills personalen i samråd med läkaren beslöt att de skulle skicka mor till sjukhuset för de misstänkte att det kunde vara något med hjärtat .
Skönt att man har en bror som kunde fortsätta att backa upp mor på sjukhuset där hon mycket riktigt hamnade direkt på hjärtavdelningen och behandlas för hjärtinfarkt.


 Sedan har vi ju vår älskade son Patrik som har Autism som inte heller mådde bra , så klockan 20.30 ringde han och sa att han hade ringt efter ambulans till samma sjukhus där Mormor låg.
Ja , vad gör man ,skall man stanna hemma och låta allt vara eller skall man åka in och se hur det var med honom i den situation som jag är i . Verkligheten var så att Patrik hade tagit för mycket av sina mediciner så det var en förgiftning, det är allvarliga saker och kan gå riktigt illa.
Vi åkte in blev placerade i ett anhörigrum på akuten ,där satt vi i timmar och jag  kan berätta för Dig att där vandrade tankarna rejält i hopp och förtvivlan och rädsla. vad kommer de att komma ut och säga ??
Vi har varit med om detta förut, varje gång ,tänker jag ...skall vi mista Patrik nu.


Idag har det fortfarande varit ostabilt , men de har förhoppning om att det skall vända i dag.
När man har ett neuropsykiskt handikappat barn så får man en annorlunda liv,man blir helt utblottad och man kan inte bry sig om allt in i varje detalj.
Patriks fötter var svarta där han låg i sängen och han var inte nyduschad precis, ja vad kan jag göra, inget....
Patrik är ju Patrik med eller utan handikapp, duschad eller inte ?  så är  han är vår son.
Ikväll när jag besökte honom kunde man inte höra vad han sa, men läkaren sa att det skulle bli bättre och hon såg inte att det kunde ha blivit några fysiska men av tablett intaget.
Patrik är 20 nu , när skall man släppa taget, vem skall strida för honom i framtiden ??? När skall man ta steget bakåt som förälder till ett handikappat barn ???  Frågorna är många ??
Svaren är lika många....







Kram för i dag


Marie-Louise

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar